16:30 befann jag mig där jag aldrig varit förut, på Piteå Trafikskola. Jag var lite fundersam om jag inte skulle känna någon men jodå, Jenny var också där. Vi hade en jättetrevlig lärare och allting kändes jättebra. Jag bokade även teoriprovet eftersom det kunde bli ganska så fullt nu till sommaren. 16 juni, dagen efter min födelsedag blev det.

Inte nog med att jag tagit steget och börjat på körskolan så klarade en nära vän uppkörningen igår. Grattis, grattis Cissi!!! Hon är uppe nu från Mora och hemma till på söndag så då får vi passa på med att vara med varann. Hon kom till mig igår och vi hade så trevligt. Det blev en promenad med vovven och prat. Ska inte säga till någon vad du berättade igår, det som inte var riktigt säkert men hoppas hoppas;)

Nu sitter jag här och funderar på inoffen i Öjebyn i maj. Tror vi ska anmäla oss, och den där handlingskursen vore inte dum. Alltid bra att träna hund som matte. Sista anmälningsdag är 4/5 så det måste man komma ihåg. Sedan måste vi höra oss för om vi ska anmäla Milton till utställningen som är 31 maj. Är oroligt att det inte är så passande, tycker han har tappat så mycket hår:S

Nu ska jag och pappa ut och motionera med hunden. Hejsvejs!

Missade 7:50 bussen för att jag segade på. Ska nu istället ta en kustbuss som förmodligen går 9:00. Har gympa första lektionen som börjar 9:30 så jag kommer kanske bli lite sen... Men bättre sent än aldrig.

Igår hände en läskig sak innan vi skulle ut på promenad. Vi tränade först lite lydnad och när han fick belöningen som var ett mjukisdjur i snöre vred Milton sig i luften och laddande snett. Tvärt kunde han inte ens stödja på vänster bak men han varken tjöt till eller reagerade på något annat sätt. Som tur var gick det till sig på några minuter så det var nog bara en sträckning.

Nu ska jag dra! Hejs!

Den 21 april 2007 föddes tio stycken flatvalpar. Samma dag ringde uppföderskan och berättade att det endast fanns EN svart hane, som vi önskat. Jag förstod direkt att det måste ha varit ett tecken, det var honom vi skulle ha och ingen annan. Pappa förklarade dock att om han skulle uppträda annorlunda skulle vi ta en brun istället, man kan ju inte bara gå på färgen. Som tur var, var Milton "normal". En mycket tuff kille och uppfödaren kallade honom för "den smarta". När man sedan får hem en 8 veckors valp, med hela livet framför sig undar man: är han den rätta, är flat den rätta rasen osv...

Ju längre tiden går, desto mer övertygad blir jag över att vi valt rätt, både av ras och såklart hund. Alla hundägare är väl övertygade om att det inte finns en bättre hund?

Under detta år har han varit med om en hel del saker, både bra och mindre bra. Tänkte nämna dem här (bara man kommer ihåg): blev sjuk efter att förmodligen ätit svamp, varit på en hel fotbollsmatch (2x45), varit med på 1 st valpkurs, hunnit med 2 utställningar, skottränad, åkt båt, aldrig visat tecken på aggresivitet, aldrig morrat (bara i sömnen), stött på en ren, hälsat på en kanin och katt, gått fot lös på trafikerad väg, aldrig lyft på benet. Ja detta var det jag kunde komma på sådär.

Imorse fick han en liten leverpastej-bakele som jag gjort själv. Inte ett svårt recept: Dela frolic i småbitar och sätt i en liten hög på tex en tallrik. Blanda sedan lite bredbar leverpastej i frolicbitarna. Skiva sedan vanlig leverpastej och täck högen. På bakelsen kan man sticka fast lite smackos. Milton åt upp den på kanske 15 sekunder så nog var den smaskig! Någon annan sak har han inte fått, har inte hunnit köpa något. Han ska däremot få en födelsedagspromenad, vad den nu kan innehålla.

Bild från dagen på födelsedagsvovven.

Tjingeling.

Det här med hästar har aldrig varit positivt i mina föräldrars öron. Varenda gång man nämnt häs.. så har de hållt för öronen eller gått i ett annat rum, ja så hemskt är det faktiskt. Under de där åren jag tjatade, tjatade och tjatade om att få börja rida samlade jag på mig en massa saker för att få ut lite behov. Jag köpte borstar i mängder, grimskaft, grimmor, longerlinor, hönät, sydde schabrak och nosludd på slöjden och jag fick t.o.m en sadel av några släktingar. Med dessa saker lekte jag och min syster så gott som varje dag i flera års tid. Vi gjorde då och då protest mot föräldrarnas ovilja att anmäla oss till ridskolan genom envisa diskussioner och brev. Äntligen vid 11 års ålder (över 5 års tjat) blev vi anmälda och inte långt därefter fick vi börja rida. Det är nog bland det bästa vi varit med om.

Nu har tiden gått, vi har ridit regelbundet i ungeför 8 år, både på ridskola och privat. Man har utveckats till en mycket bättre ryttare och lusten av en egen häst är inte långt borta. Dock inser man snabbt att det inte håller i längden. Var ska man få alla pengar, all tid? Jag kommer säkert snart flytta till annan ort och plugga så vad händer då? Nej, någon egen häst kommer det inte bli förän jag kommit längre i livet. Däremot att hyra en häst, över sommaren skulle vara helt perfekt. Då har ridskolan stängt så där kan man inte rida. Sommaren är ju den härligaste årstiden. Jo, en sommarhäst ska det bli.

Jag och syster satt därför idag och skrev en ev. annons. När jag sedan visade den för mamma och pappa gjorde de precis som jag berättat. De vill inte veta av det. Jag har dock en egen vilja som är starkare än många andras så fröken Sofia ger sig inte, det ska de ha klart för sig.

Så om du som läst detta har någon eller känner någon som har häst som ska låna ut den i sommar, tveka inte utan hör av dig till mig!

Hejs.

När vi satt ute på gården och solade vandrade en liten shettis förbi med en vagn med barn. Milton blev intresserad och tog något språng ditåt men när vi ropade nej vände han direkt. Sedan gick grannen Gösta omkring på gården och Milton blev intresserad av honom. Vi sa nej och då vände han och sprang till oss. Annars gick det förbi lite människor på vägen utan problem men man måste alltid, alltid ha kontroll.

Vid 14:30 gav jag, Linnea och vovven oss ut på promenad. Vi skulle gå förbi ICA och köpa en rustikbaguett i samma veva. Det blev en runda men lite mer koppel. När vi nästan var hemma, kanske 50 m kvar, kopplade jag lös Milton när jag kollat så ingen människa eller hund kom gående längs vägen. Jag sa "gå här" och klappade mig på vänstra låret och då gick han fint fot hela vägen. Grannarna som jämt kör fordon av olika slag körde fyrhjuling nära intill oss utan problem. Milton lade nästan inte märke till dem.

Det är så kul när man utvecklas i hundträningen, att man känner det går framåt. Saker man aldrig tidigare kunde tänka sig vara möjligt, går faktiskt men det kräver en hel del träning. Och ju mer tid man lägger ner på sin valp/unghund har man 1000 gånger igen har vår faster sagt flera gånger och det vet jag stämmer.

Jag lägger in lite valpbilder på fasters labbe Bruno. Enjoy!

Här är Bruno ca 3 mån gammal.

Förståndig.

Med svansen på svaj.

Söt som socker!

Mys.

Nu ska jag och syster ut och sola i det härliga vädret sedan blir det säkert en promenad med hund. Hejsvejs!

Efter en hel dag i solskenet är vi ganska trötta. Kring 12-tiden gick jag och mamma ut och solade med Milton lös på gården. Vid halvtvå någon gång for mamma till jobbet och jag på promenad med vovven. Fruktansvärt härligt! Milton fick såklart springa lös men när vi närmade oss trafikerade vägar gick han jättefint fot. Jag behövde varken tjoa med rösten eller hålla godis i handen, han gick där ändå. *stolt* Kanske inte någon jättelång bit, man får träna korta sträckor i taget.

Passivitetsträningen fungerade super. Han satt på exakt samma plätt jag satt honom hela tiden, helt tyst och lugn. Det blev även några underbara "frivilliga" inkallningar, när han kom av sig själv. Då blev det klapp och beröm! När vi sedan gick vägen tillbaka var han otrolig i kopplet. Låg inte ens nästan längst ut i kopplet utan det var totally slakt.

Nu har Linnea kommit hem från skolan och pappa från jobbet och Milton mår gott. Han sover i köket där pappa steker pannkaka. Nu ska jag kanske ner på Ica och hyra film. Hejs!!

I några dagar har vovven varit lite mer på G än vanligt. Lite svårare att falla till ro och lite mer het på promenaden. Jag kan tänka mig att det är lite hormoner som spökar, därför ska man inte bli lurad och tro att det är brist på motion för kropp eller hjärna.

Igår gick jag ut på gårdsplanen och tränade lite lydnad. Först blev det lite platsläggande. Tidigare har han varenda gång början nosa i marken men när vi använt leksak som belöning har han blivit mer koncentrerad på mig. Det fungerade jättefint, lite krafs i backen när jag går tillbaks mot honom. Sedan tränade vi lite linförighet med svängar, tempoväxlingar och halter. Han hade bra motivation och kontakt. Därefter blev det lite fjärrkommando som fungerade sådär. Ännu kan han inte riktigt det, det går bra från sitt till ligg men ligg till sitt eller stå då vill han gå fram några steg. Det behöver tränas, tränas, tränas.

Jag måste ju också tala om vår lilla apporteringsträning igår. Jag hittade av en slump en gammal mjukisapa i snön som jag tänkte kasta iväg och sedan låta honom ta den. När jag skulle säga "varsågod" blev det helt omedvetet "apport" så då var jag ju tvungen få honom att komma med saken. Apan som är en av hans leksaker har han både tuggat, slitit och busat med, dvs kanske inte den optimala träningsföremålet. Aja, han sprang glatt till apan när han fått sitt kommando och sedan kom han mot mig men svängde av och busade med den. Först försökte jag locka men det var lönlöst. Istället vände jag mig bort på huk och tillslut kom han med den men tappade den en liten bit ifrån. Jag vet att man inte ska belöna när de tappar apporten men Miltons problem är först och främst att komma med den. Har han väl lärt sig att det lönar sig att komma med en kan jag ju träna på ett helt annat sätt, börja sätta krav osv. Jag provade sedan en gång till men nu gömde jag den på en hög timmerstockar vi har på bakgården. Kommandot blev "sök apport". Han skulle absolut inte behöva klättra över högen för att få tag på apan men nog gjorde han det ändå. Han sprang över allihop och mot slutet så rasade några stockar. När han kom ner på backen tittade han på de som rullat ner och tänkte som "vad hände?". Han är inte rädd för någonting. Tur att det gick bra för det kan gå ganska illa. Sedan hade han tänkt klättra upp igen men då var matte med och ropade nej. Jag fick sedan hjälpa honom litegran så han inte skulle klättra upp där än en gång. Han hittade tillslut apan och jag sprang iväg bortåt när han greppat den. Han kom efter men var tvungen busa med den litegran innan han kom mot mig. En tredje gång gick jag in i skogen, gömde den bakom ett träd och gick sedan tillbaka. Denna gång hämtade han apporten, kom raka vägen till mig men tappade den ca 2 meter innan. Jag sa "ta apporten" och pekade på den. Han hämtade den igen och jag kunde ta den direkt från munnen. Riktigt roligt att det gick så bra!

Idag ska jag se vad jag ska träna. En promenad ska det också bli. Kram, hejs.