Kom för en stund sedan hem efter en härlig prommis. Vi tog en runda där han fick springa lös och ha skoj, kanske halva biten ungefär. Vi mötte 3 skotrar och klev bara av leden när de passerade (inget kopplande). Vovven satt så snällt och fint och fokuserade på matte. Han är inte intresserad av skotrar, har då inte visat det iaf. Han fann även en pinne under promenaden och då lockade jag på honom med glad röst och då kom han springande med den och jag kunde ta den ur munnen och sedan blev det klapp och beröm. Pinnen fick han också tillbaka. Det tog han även med sig en bra bit, säkert endast för att jag hade berömt honom, sagt att pinnen var så fin.

Det hände en otroligt häftig grej i förmiddags. Jag och pappa gick till Kustkyrkan. Hanna min gamle vän var mötesledare och hon var superduktig! Ja, det var iaf väldigt mysigt och Simon Jonsson höll en intressant predikan, om Helande. Mot mötets slut blev det några minuter för vem som helst att gå upp och berätta om de någon gång blivit helade eller helat någon, eller bara vittna. Det gick fram många männsikor som berättade om vad det varit med om, och några av dem som gick upp var sjuka och ville att vi skulle be för dem. Simon Jonsson bad därför för alla, att människor skulle bli helade vad det än var. Efter det, redan planerat, skulle en man gå upp och informera om en barnläger. Först berättade han om det men han verkade mycket rörd. Sedan berättade han att sedan påsk hade han haft dåligt i ryggen och speciellt dessa senaste dagar. Men nu, precis när han skulle gå upp för att informera om lägret kände han att all smärta var borta, bara sådär! Åå jag blev så rörd, ja alla blev rörda. Tänk vad Gud kan göra.

Nu ska jag göra mig i ordning för att fara och rida. Idag har vi cavaletti på böjt spår. Längtar!

Kram hejs.