Efter en hel dag i solskenet är vi ganska trötta. Kring 12-tiden gick jag och mamma ut och solade med Milton lös på gården. Vid halvtvå någon gång for mamma till jobbet och jag på promenad med vovven. Fruktansvärt härligt! Milton fick såklart springa lös men när vi närmade oss trafikerade vägar gick han jättefint fot. Jag behövde varken tjoa med rösten eller hålla godis i handen, han gick där ändå. *stolt* Kanske inte någon jättelång bit, man får träna korta sträckor i taget.

Passivitetsträningen fungerade super. Han satt på exakt samma plätt jag satt honom hela tiden, helt tyst och lugn. Det blev även några underbara "frivilliga" inkallningar, när han kom av sig själv. Då blev det klapp och beröm! När vi sedan gick vägen tillbaka var han otrolig i kopplet. Låg inte ens nästan längst ut i kopplet utan det var totally slakt.

Nu har Linnea kommit hem från skolan och pappa från jobbet och Milton mår gott. Han sover i köket där pappa steker pannkaka. Nu ska jag kanske ner på Ica och hyra film. Hejs!!

I några dagar har vovven varit lite mer på G än vanligt. Lite svårare att falla till ro och lite mer het på promenaden. Jag kan tänka mig att det är lite hormoner som spökar, därför ska man inte bli lurad och tro att det är brist på motion för kropp eller hjärna.

Igår gick jag ut på gårdsplanen och tränade lite lydnad. Först blev det lite platsläggande. Tidigare har han varenda gång början nosa i marken men när vi använt leksak som belöning har han blivit mer koncentrerad på mig. Det fungerade jättefint, lite krafs i backen när jag går tillbaks mot honom. Sedan tränade vi lite linförighet med svängar, tempoväxlingar och halter. Han hade bra motivation och kontakt. Därefter blev det lite fjärrkommando som fungerade sådär. Ännu kan han inte riktigt det, det går bra från sitt till ligg men ligg till sitt eller stå då vill han gå fram några steg. Det behöver tränas, tränas, tränas.

Jag måste ju också tala om vår lilla apporteringsträning igår. Jag hittade av en slump en gammal mjukisapa i snön som jag tänkte kasta iväg och sedan låta honom ta den. När jag skulle säga "varsågod" blev det helt omedvetet "apport" så då var jag ju tvungen få honom att komma med saken. Apan som är en av hans leksaker har han både tuggat, slitit och busat med, dvs kanske inte den optimala träningsföremålet. Aja, han sprang glatt till apan när han fått sitt kommando och sedan kom han mot mig men svängde av och busade med den. Först försökte jag locka men det var lönlöst. Istället vände jag mig bort på huk och tillslut kom han med den men tappade den en liten bit ifrån. Jag vet att man inte ska belöna när de tappar apporten men Miltons problem är först och främst att komma med den. Har han väl lärt sig att det lönar sig att komma med en kan jag ju träna på ett helt annat sätt, börja sätta krav osv. Jag provade sedan en gång till men nu gömde jag den på en hög timmerstockar vi har på bakgården. Kommandot blev "sök apport". Han skulle absolut inte behöva klättra över högen för att få tag på apan men nog gjorde han det ändå. Han sprang över allihop och mot slutet så rasade några stockar. När han kom ner på backen tittade han på de som rullat ner och tänkte som "vad hände?". Han är inte rädd för någonting. Tur att det gick bra för det kan gå ganska illa. Sedan hade han tänkt klättra upp igen men då var matte med och ropade nej. Jag fick sedan hjälpa honom litegran så han inte skulle klättra upp där än en gång. Han hittade tillslut apan och jag sprang iväg bortåt när han greppat den. Han kom efter men var tvungen busa med den litegran innan han kom mot mig. En tredje gång gick jag in i skogen, gömde den bakom ett träd och gick sedan tillbaka. Denna gång hämtade han apporten, kom raka vägen till mig men tappade den ca 2 meter innan. Jag sa "ta apporten" och pekade på den. Han hämtade den igen och jag kunde ta den direkt från munnen. Riktigt roligt att det gick så bra!

Idag ska jag se vad jag ska träna. En promenad ska det också bli. Kram, hejs.