Det här med hästar har aldrig varit positivt i mina föräldrars öron. Varenda gång man nämnt häs.. så har de hållt för öronen eller gått i ett annat rum, ja så hemskt är det faktiskt. Under de där åren jag tjatade, tjatade och tjatade om att få börja rida samlade jag på mig en massa saker för att få ut lite behov. Jag köpte borstar i mängder, grimskaft, grimmor, longerlinor, hönät, sydde schabrak och nosludd på slöjden och jag fick t.o.m en sadel av några släktingar. Med dessa saker lekte jag och min syster så gott som varje dag i flera års tid. Vi gjorde då och då protest mot föräldrarnas ovilja att anmäla oss till ridskolan genom envisa diskussioner och brev. Äntligen vid 11 års ålder (över 5 års tjat) blev vi anmälda och inte långt därefter fick vi börja rida. Det är nog bland det bästa vi varit med om.

Nu har tiden gått, vi har ridit regelbundet i ungeför 8 år, både på ridskola och privat. Man har utveckats till en mycket bättre ryttare och lusten av en egen häst är inte långt borta. Dock inser man snabbt att det inte håller i längden. Var ska man få alla pengar, all tid? Jag kommer säkert snart flytta till annan ort och plugga så vad händer då? Nej, någon egen häst kommer det inte bli förän jag kommit längre i livet. Däremot att hyra en häst, över sommaren skulle vara helt perfekt. Då har ridskolan stängt så där kan man inte rida. Sommaren är ju den härligaste årstiden. Jo, en sommarhäst ska det bli.

Jag och syster satt därför idag och skrev en ev. annons. När jag sedan visade den för mamma och pappa gjorde de precis som jag berättat. De vill inte veta av det. Jag har dock en egen vilja som är starkare än många andras så fröken Sofia ger sig inte, det ska de ha klart för sig.

Så om du som läst detta har någon eller känner någon som har häst som ska låna ut den i sommar, tveka inte utan hör av dig till mig!

Hejs.