Ibland kan jag ha lite konstiga känslor. Jag vet varken om jag är ledsen eller glad. Det känns som om jag vill gråta fast jag vet inte om det är av sorg eller av glädje. Jag vet inte om jag vill krypa in i ett hörn och blunda eller fara bort Idag kände jag så. Inte någon lång stund men en kort och intensiv.

Jag var sugen på att ringa till någon och hitta på nått men samtidigt inte. Ibland får jag känslan av att några av mina vänner hellre sitter hemma och myser själva, men om andra tar initiativ så är de "på". Jag vet inte hur länge sedan de hörde av sig för att hitta på något. Kanske jag inbillar mig, eller så är det så..? Klart jag vet att de tycker om att vi alla är tillsammans men för att det ska gå behövs lite drivkraft. En eller två personer orkar inte dra allt själva hur länge som helst. Själv skulle jag behöva en liten vän. En såndär vän som min hund fast som människa. En sån som inte ser risker utan chanser, en sån som inte är rädd för att testa nya saker, en sån som älskar när det händer saker runt omkring sig, en sån som alltid är villig att göra något, en trofast liten vän.

När jag i min lilla oro gick omkring och funderade på vad jag skulle göra följde han med mig, i varje rum, i varje steg, nära mig. Jag skrattade till ljudligt - Jag vet då en som vill va med mig. Just nu ligger han bredvid mig här. Ibland sträcker han på sig och ger ifrån sig ett välbefinnande ljud, ibland sväljer han och lägger till tungan, ibland morrar han till och ibland springer han. Han är starkt en av mina bästa vänner.

Ibland får jag också känslan av att somliga av mina vänner håller på att glida iväg. Vi som alla varit så lika känns plötsligt så olika, vi som alltid trott vi skulle hålla ihop i all evighet kanske har trott fel. Jag vet inte. 

Fredagen har hittills varit ganska fullplanerad för min del. Klockan 11:30 hade jag min alldelles första körlektion som gick jättbra! Det var sköna bilar, fast alltid lite annorlunda såklart. Micke som jag körde med var jättetrevlig men detta var dock hans sista körlektion för han skulle flytta. Jag trodde vi skulle krypköra på noliaparkeringen men inte det. Det bar av till stan, alltså riktigt inne i stan. Utanför Paus hoppade jag av för att där hade jag klipptid klockan 12:00 och jag hann perfekt. Missade dock 10 min från körlektionen men men...

Sofia min kära frisör är bäst utan tvivel och jag blev jättenöjd för 1000 gången. Och hon är så himla trevlig. När jag sedan var klar där så gick jag på Wedins och fann mig några skor. Svarta ballerinor med klack är nog bästa förklaringen, riktigt snygga. Sedan hann det också bli en långärmad tröja i mörk turkos.

Nu har jag varit hemma i någon timma och redan hunnit vara ute med hund tillsammans med Linnea och Mamma. Nu ska jag städa i rummet, vi hörs! Kram.