Vi har en stor hundgård som omfattar både gräsmatta (på sommaren) och skog. Den går även parallellt med vägen, kanske ca 50 m, men det är ett ganska stort dike mellan. Aja, plogen hade iaf plogat så nära kanten att hagen blev alldeles förstörd den biten. Förargligt. Men vad ska man göra?

Nyss kom Linnea hem med vovven, de har varit ute på promenad. Jag har haft tre pass idrott idag och ska nu ikväll iväg och åka skidor i Hemmings så jag kände för att ta det lugnt en stund. Det underlättar ju väldigt mycket om man är flera i familjen som är villiga på att rasta hunden. Eller "rasta hunden" låter som man gör det bara för att man är tvungen. Så är inte fallet! Att rasta, eller promenera med hunden är i vårat fall inte till för att han ska pissa och bajsa. Det är ju för att han ska få den fysiska och psykiska stimuleringen han behöver för att må bra och som att gå fint i kopplet, sköta sig vid hundmöten, lyssna på kommandon osv är ju något vi tränar då också. Min faster har alltid sagt "ju mer tid ni lägger ner på honom när han är ung, har ni 1000ggr igen". Att det stämmer är jag säker på.

Men på tal om att det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jo det är klart, men absolut aldrig försent. Min farmor och farfar som bara bor tvärs över har en schillerstövare vid namn Bahco. Nu när ni hör "stövare" tänker ni en vild, galen hund som bara bor i bur. Nej, Bacho är alls inte sån. Först och främst bor han inomhus och för det andra är han världens absolut lugnaste hund. Nu fyller han snart 9 år och var i princip likadan i sättet vid 6 månader (som han var när han kom). Igår när jag och syrran var där kom jag bara på att träna lite med honom. Saker som vi gjort med Milton sedan han var valp fick Bacho en liten smakprov på. Jag höll fast Bacho i halsbandet och la en godbit på golvet. Han satsade direkt på att ta den men jag höll bara emot. Han tittade på godbiten och blev lite förvånad varför han inte fick den. Efter en kort stund gav han mig ögonkontakt och jag sa varsågod. Vi gjorde detta ett flertal gånger och tillslut kunde jag lägga ner godbiten utan att hålla fast honom. Han sökte ögonkontakt och då fick han ta den. Vi tränade lite fotgående inomhus. Jag visade att jag hade godis och lockade med glad röst. Oj, vad det syntes att han älskade det. Framöver blir det nog träning med honom, men först och främst prioriterar jag våran gosse.

Fina Bacho.

Ett långt inlägg hade jag inte tänk göra men så blev det. Vi hörs! Kram