Ja vad ska man säga, vad kan man göra? Svaret om Miltons höfter kom idag. Fort, fort, redan vid postlådan öppnade jag det, kunde inte vänta. Med en chock läste jag HD grad C. ????????????????????????????????????????????????????????????!!!!!! Va?!!!! Vänster höft C och höger höft B. Jag fattade/förstår ingenting. Det hade jag/vi absolut inte förväntat oss. Veterinären sa att det såg så fint ut, han skulle garanterat inte ha några problem med höfterna i framtiden. Då förväntar man sig det bästa eller B, inget sämre. C är ju till och med dysplasi. 

Nej, det var ingen vidare trevlig nyhet, inte alls. Vad händer nu med utställningarna, viltspårsproven, jaktproven??? Är de ens någon idé längre? Alla dessa går ju ut på att få fram bra hundar att avla på. Ska vi bara hålla på med sakerna på skoj? Alla, ja precis alla mina drömmar kring hunden har gått i kras, inte var det såhär vi tänkt oss.

Det absolut viktigaste, det absolut självklara är att han inte kommer lida av det. Så länge han kan leva precis som han ska är jag nöjd, överlycklig. Just nu känns allt dock tungt, allting blev en sk. chock. Först kände jag bara att tja, gilla läget men nu har det brustit ut i gråt. Milton betyder så mycket för mig, han är mitt liv. Inte var det såhär vi tänkt oss.