Jag sätter mig på gräsmattan och han kommer springade i full galopp med renhornet i munnen. Han lägger sig i mitt knä och vill att jag ska hålla i hornet så det går lättare att gnaga på det. Jag kliar honom på magen och pussar honom på huvudet. Solen skiner, gräset är mjukt och grönt och vi sitter precis i skuggan bakom ett träd. Det finns ingen anledning att vara ledsen.

Men besked vi fick igår ligger som en klump i magen, det kommer det nog göra en lång tid framöver, om inte för evigt. Jag var så inställd på att han hade perfekta höfter, det var bara så. Det kommer garanterat komma ett nytt besked där de meddelar att det blandat ihop papprena, att han är perfekt. Eller kommer det?

Varje gång jag ser på honom så tänker jag på det. Våran lilla, friska, glada vovve, inte skulle han ha det såhär. Tårarna kommer lite då och då, när jag varit på jobbet har det inte varit några problem men nu när jag är hemma igen blir det ledsamt. Men jag blir ändå så varm om hjärtat när han helt omedvetet skuttar omkring ute på gården, lycklig, glad och full av liv. Tänk om man fått leva som en hund, utan alla dessa bekymmer som gör det så svårt för människan. Att leva i ovisshet och bara leva livet.

Min högsta önskan är att han får leva ett helt normalt liv, helt utan men. För det är han värd.

Min älskade vän.

Ja vad ska man säga, vad kan man göra? Svaret om Miltons höfter kom idag. Fort, fort, redan vid postlådan öppnade jag det, kunde inte vänta. Med en chock läste jag HD grad C. ????????????????????????????????????????????????????????????!!!!!! Va?!!!! Vänster höft C och höger höft B. Jag fattade/förstår ingenting. Det hade jag/vi absolut inte förväntat oss. Veterinären sa att det såg så fint ut, han skulle garanterat inte ha några problem med höfterna i framtiden. Då förväntar man sig det bästa eller B, inget sämre. C är ju till och med dysplasi. 

Nej, det var ingen vidare trevlig nyhet, inte alls. Vad händer nu med utställningarna, viltspårsproven, jaktproven??? Är de ens någon idé längre? Alla dessa går ju ut på att få fram bra hundar att avla på. Ska vi bara hålla på med sakerna på skoj? Alla, ja precis alla mina drömmar kring hunden har gått i kras, inte var det såhär vi tänkt oss.

Det absolut viktigaste, det absolut självklara är att han inte kommer lida av det. Så länge han kan leva precis som han ska är jag nöjd, överlycklig. Just nu känns allt dock tungt, allting blev en sk. chock. Först kände jag bara att tja, gilla läget men nu har det brustit ut i gråt. Milton betyder så mycket för mig, han är mitt liv. Inte var det såhär vi tänkt oss.

Nu har vi just anlänt från lydnadskursen. Otroligt, otroligt givande. Milton var inte alls lika intresserad av alla hundar som första gången men nja inte så kontaktbar som man kanske önskat. Inkallningarna gick dock super, vilket jag inte trodde sådär starkt. När Cilla först gick igenom inkallningsövningarna tänkte jag att det skulle vara omöjligt för våran lilla vovven men inte det. Sedan blev det inkallning en och en där Cilla först kastade ut en boll som störning. Hunden skulle alltså inte ta bollen utan komma till matte. Det gick superbra och sedan även med dummy. Cilla tyckte Milton var lydig men ändå olydig. Man ser att han vet vad han ska göra men han blir så ignorerande. Annars gör han ju oftast rätt men just vid ögonkontakt bland hundarna och alla leksaker gör honom förvirrad, han vet inte riktigt var han ska fokusera. "Om ni bara hittar de rätta knapparna kan han gå hur långt som helst", var värmande ord från Cilla. Annars så är själva gruppen otroligt trevlig. Alla har sina fel och brister och det är ju bara underbart att få förmedla dem för att sedan få hjälp. Det finns flera helt seriösa hundägare som både vill träna lydnad, jakt, viltspår... Kul om man kunde fortsätta träffas och träna! Kurserna är som sagt alldeles för korta!

Nu blir det lite datastund för att sedan gå och lägga sig. Milton la sig nyss, trött och belåten efter dagens träning. Jag undrar vad han tänker.

Så har ännu en ny vecka börjat. Jag känner mig ovanligt utvilad trots att jag sova alldeles för lite i natt, jag är säkert inte lika pigg i slutet av veckan. Vi går inte fredag i veckan, skönt + att vi har betalt för att vara hemma. Vad som händer på midsommafton är oklart, funderade på att fara till Sandön med kusinen Johan hade redan "paxat" den. Vi har även planer på att äta surströmming. Nu låter det som om vi var 50+ men icke det, grejen är det att många tycker om det i vårt gäng (tror jag då).

Nu ska jag till stallet och mocka, pappa får lov att rasta hunden litegran. Det skadar nog aldrig om han får springa av sig lite (alltså hunden). Kurs ikväll klockan 18:30 på Sabels. Ska värma upp lite här hemma också... Vi kanske ses!  

Jag var bara tvungen att sätta in den här bilden. Säger den inte allt?

Nu blir det snart kalas. Kring klockan 14 kommer gästerna så det är dax för mig att hoppa i duschen. Presenter som jag redan fått var ett halsband, shorts, shower, lotion, rollon, eyeshadow och en mobiltelefon. Jag är så nöjd! Nu måste jag göra mig klar. Hejs! 

Ett stort grattis till mig själv som fyller 18 år idag!! Jag är så trött, så trött, borde verkligen hoppa i säng. Hästarna ska ut kring sju så det blir upp före tuppen. Sova igen efter utsläppet blir det så nog ska jag få ihop mina 8 timmar.

Annars ser väl dagen ut som så att det bli släktkalas med fika och tårta och ridningen får vi inte missa. Det är sista gången innan sommarn och jag ska rida Leo. 

Nu är det sängen som gäller för en så gammal 18:åring som mig. Godnatt!

Åååh, nu är denna arbetsvecka över. Skönt med helg men jag ser fram emot måndag. Sommarjobbsgänget och handledaren Nina kan inte vara bättre. Vi jobbar, skrattar, skojar och har fruktansvärt kul!! Jag vet inte hur många gånger jag nästan skrattat ihjäl mig. När vi har det så kul och alltid något att göra rinner tiden fort som bara den! Det skulle kännas mer naturligt om det varit tisdag idag. Kan man få ett bättre sommarjobb?

Pappa och farmor har bakat mjukkaka och riskor idag... undra vad jag ska käka nu? Fast först ska jag hämta posten och hoppas att det kommit.

Idag har det varit en bra dag. Jobbet har gått super, jag trivs så kopiöst bra. Körlektionen 80 min gick också bra, jag har skjutit upp teoriprovet och det känns så skönt och inte nog med det: MILTONS KNÖL VAR HELT OFARLIG! Gunilla ringde hem idag och berättade det. Om faller var det andra vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag är också lite nyfiken på hand höftled, det borde vi få veta snart.

Nu ska vi snart till stallet. Vi ska nog rida. En tidig kväll ska det också bli för min del, jag måste ladda upp mig inför helgen så jag orkar vara upp någon sen timma. Jag fyller nämligen 18 år. Helt sjukt faktiskt. Bye, bye.