Idag åkte Sockan. Karln i famljen hämtade henne och i transporten stod redan deras fjording Viking som han hette. Sockan gick glatt in i transporten, vilken inte var så oväntat. Hon är tryggheten själv.

Lite blandade känslor är det minsann men jag har inte gråtit någonting. Hade hon varit en mer kelig häst hade det faktiskt varit en helt annan sak. Hon är en ganska reserverad häst som det tar lång tid att lära. Jag är dock tacksam över all den tid vi haft tillsammans, hon har skött sig så exemplariskt. Snäll, lugn och trygg i alla situationer. Hon har aldrig gjort en minsta bussprång. Otrolig häst.

Nu kommer dagarna se lite annorlunda ut. Nu kan jag satsa mer på mig själv och hunden, vilket har varit lite tajt de senaste veckorna. Jag jobbar ju mån-fre mellan 7:30-15:00 och resterande tid är man inte alltid så jättepigg. Jag känner mig så peppad på att verkligen komma igång med träningen (för min del) men där hunden såklart får hänga på. Sedan att även träna hunden, lydnad, viltspår och allt det där.

Just nu är jag relativt trött. Ska upp tidigt imorgon för att åka till IKEA. Då ska jag vandra omkring där, kanske köpa lite godis, shoppa i sportbutiken och frossa på Djurmagasinet. Milleboy får vara hemma och då är det brorsan som är hundskötare. 

Föresten var jag och mamma ut på en kvällspomenad med honom ikväll. Kopplet vilade i fickan hela vägen. Jag frågade mamma om hon var sugen på att skaffa en till flat. Hon sa lite både ock, ibland, ibland inte. En svart eller en brun då? Hon tycker det skulle vara fränt med en brun men skulle nog helst vilja ha en svart hane till. Det kan inte finnas något snyggare än 2 svarta fullvuxna flathanar.

Själv skulle jag gärna vara "på" att skaffa en till liten valp(men vem är inte det?). Milton har varit en otroligt snäll hund under hela sin uppväxt. Han var i princip rumsren redan som liten valp (pissade inne inte mer än 10 ggr), fungerade fint att ha ensam redan från början, har inte bitit sönder, eller ens bitit på en endaste möbel, kanske skällt 5 skall under hela sin livstid, aldrig morrat eller ens visat tendens till. Han hade lite problem med kopplet som liten valp, bet och slet, men nu är han helt underbar. Många av de goda sakerna han har, har varit medfödda men visst, många goda saker beror faktiskt på oss (mattarna och hussarna). En hund är så otroligt formbar så det är inte sant. Man var som inställd på att ha ett hemskt, galet monster i de första 2 åren, för det var så man fick höra. Skulle nästa valp vara som Milton hade jag inte tvekat en sekund på att skaffa den.

Jag tror dock inte det finns många med Milton psyke. Han är otroligt hård. Inte att han käftar emot eller försöker dominera, utan tex när man säger till honom som visar han inte att han tar åt sig, tex kryper ihop eller hoppar till. Han slutar ju upp med sitt dåliga beteende men är lika glad och munter för det. Han är ingen känslig prick som det räcker med att hosta till lite åt, utan man får verkligen vara bestämd. Han är heller inte rädd för saker som låter, tvärt poppar upp, ramlar ner osv.. Jag tror han skulle gå genom eld, inte bara för mig utan även för skoj skull. Nej nu har jag skrivit av mig nog. Kram hejs!

 Min vän.