Kring halv 11 vaknade jag självmant och klev upp. Helt ensam var jag, eller inte riktigt, Milton var ju där. Det är tur att han finns. Jag tycker faktiskt inte om att vara ensam men en hund räcker gott och väl som sällskap. Speciellt på kvällen när jag kommer hem sent. Istället för att mötas av stillhet och tystnad står en hund ALLTID bakom dörren. Går jag in till köket följer han med, går jag in på toaletten lägger han sig där och väntar tills jag tvättat bort sminket och borstat tänderna för att sedan följa med in i mitt rum och lägga sig och sova. Jag är kanske lite fjantig, resten av familjen ligger ju bara någon vägg bort men då känner jag mig faktiskt ensam.

Annars så har jag solat en liten stund idag. Milton var också ute med mig men det var så varmt så vi gick på baksidan också spolade jag av hela honom men kallt vatten. Skönt tyckte man det var. Snart blir det käk, peppersås, mums!!!!